Hej!
Jag tänker använda detta tillfälle till att dela lite reflektioner jag har runt mitt skapande och dess process.

Skuggan har följt mig länge och är en del av mina verk.

Jag skapar ofta skulpturala objekt där skuggan också spelar roll. Det blir fler dimensioner för seendet och tanken där jag kan ana fler vägar och djup.

I en period nu så har jag virkat skulpturer där jag prövar olika uttryck. Virkandet blir ofta luftigt och genomsynligt. Kanske blir det lite mer av nerv och bräcklighet. En volym som finns men som inte helt skymmer sikten. Eller rörelsen som blir när det hänger i en tråd och ett vinddrag ger objektet en puff. Skuggan rör sig och det bildas mönster på en yta, det snurrar och förflyttar sig, nya skuggmönster formas.

Ibland uppstår en känsla av något annat, de berättar om en närvaro kanske av mitt jag och där jag kan försjunka mig i skuggornas spel precis som elden kan fånga ens närvaro. Skuggspelet bär ibland på sin egen berättelse, ger volym och djup, förtydligar eller suddar ut konturerna. Jag behöver inte ta ställning till skuggans färg som i måleri, det blir som det blir beroende på omgivningens yta, färg och ljus. Eller så kanske jag skulle ta möjligheten till att påverka skuggans färg och form på ett mer medvetet sätt. Lära mig mer om ljusets påverkan, skuggans närvaro och hur den går att förändra beroende på förutsättningarna.

Lena Jerlström

Läs mer om Lena Jerlström på hennes profilsida