Jag ser mig främst som bild-och formkonstnär, och här i The Art of Sweden är jag engagerad i styrelsen sedan starten för tio år sedan. Jag är verksam i Karlskoga. Har en ateljé sedan 13 år på Bofors stationsområde. Området är rikt på kulturliv och här finns ett av få kulturkluster i Karlskoga. Området ger mig inspiration till mer än bildskapande. Bland annat har jag tillsammans med Nora Karlskoga Järnvägsklubb en ständigt pågående installation i parken. En gammal järnsäng, från början avsedd för anställda på järnvägen.

”Blomstersäng”

Så många nätters sömn för trötta kroppar, på resa längs järnvägen.
Ett avbrott på ett långt arbetspass.
Gods som skulle fraktas i Järnbärarland, bäras, omrangeras, hämtas, lämnas…
En knarrande säng
En stunds vila på ”överliggningen” på Bofors station
Sedan fortsätta
Om och om och om igen…

De sista åren har sängen gett en röst åt kulturens situation…

Krönikor…

Under flera år har jag skrivit krönikor i Karlskoga tidning och Karlskogakuriren. Detta år är ju så annorlunda för oss alla. För min del blir dessa texter ett sätt att ventilera mig. Jag vill dela med mig av fyra texter från i år.  Vill du se mer av mina alster så besök gärna min hemsida, www.gadde.se.

Krönika – Kulturen, kvinnorna och livet
Äntligen kan vi vända våra bleka ansikten mot solen och känna den löftesrika värmen mot vår hud. Stegen mot ateljén känns lite lättare och jag stannar upp en stund för att blicka ut över vårt fantastiska stationsområde. Närmast det gamla röda stationshuset där jag har min ateljé på övervåningen ligger det nyare. Det gula stationshuset som kom till när det gamla inte räckte till. Det var i en tid när det var full aktivitet av ett annat slag än nu. Fortfarande rullar det in godståg vid perrongen…
läs hela krönika februari

Krönika – Det är en dag i morgon också
Det har gått tio veckor sedan jag senast skrev i denna spalt. Tio veckor och ett helt liv. Tio veckor och en evighet. Vad skriver man ens om, nu för tiden? I denna nya tid, som på ett märkligt sätt enar och separerar oss samtidigt? Mycket är sig likt. Jag är en ensamarbetande bild-och formkonstnär som, tro det eller ej, är ganska introvert. Jag trivs väldigt bra med att skrota runt för mig själv…
läs hela krönika maj

Krönika juli – Sommarminnen
I dessa tider saknar vi ju varandra extra mycket. Jag vill berätta denna historia för er. Om en tid när vi kunde umgås över generationer, det känns verkligen som en svunnen tid! Den här berättelsen handlar om mig och min morfar. Jag var som en svans efter honom. Nog var jag påhittig själv, men när man fick hänga på morfar…oj oj oj! Mycket jag aldrig borde lärt mig, det lärde jag mig av honom. Allt han sa till mig att göra, det gjorde jag…nästan.
läs hela krönika juli

Krönika september – Nu blåser storm därute
Jag har nyss fått fyr på brasan i kaminen. Känner en tacksamhet över att ha den möjligheten. En eld, den kan vara ett fint sällskap om man råder över den. Idag tänker jag inte gå ut frivilligt, men en påse svamp står ute på trappan för att rensas…
läs hela krönika september

Se mer på Marie Johansson Gaddes profilsida